lördag 4 december 2010

Det går inte att ta "Timeout" från ett tappat förtroende

Läste Peter Johanssons blogg "Vet du vem som sitter i förtroenderådet?" och om svårigheterna att få reda på vilka som sitter i partiets förtroenderåd.

Varför är det så svårt att få reda på hur den samlade församlingen är sammansatt och då menar jag inte vilka de representerar tekniskt utan vilka är de - vad heter de som sitter där - eller är det "en hemlighet"? Nu fick vi för en gångs skull se dem live i allafall på TV.

Efter att även följt delar av debatten från förtroenderådets möte på TV:n idag så ställer jag mig då frågan vad har förtroenderådet för uppgift och inflytande. Partisekreteraren Ibrahim Baylans piska med avslagsyrkanden på alla förslag till förnyelse av valprocessen tyder dock inte på något krismedvetande och majoriteten av förtroenderådets lydiga avslagsyrkanden på dito saknade tyvärr samma vilja till förnyelse.

Mona Sahlins tal skapade heller inga nya stora tankar om förändring i partistrukturen eller ledarskiktet eller för en förändring av den förda politiken. Snarare många (bort)förklaringar på varför det gick som det gick. Heder ändå åt Mona att hon äntligen insett att partiets framtid är viktigare än hennes egna ambitioner och att personen att klara de nödvändiga förändringarna inte är Mona Sahlin. Frågan är om övriga i partiledningen vågar ifrågasätta sina egna roller eller kommer de att försöka klamra sig fast med alla medel?

Sedan håller Ibrahim Baylans ett brandtal om hur viktigt det är att partiet nu äntligen måste förändra sig, vara beredd att tänka om inom i stort sätt alla områden. God retorik men hur är det med trovärdigheten och viljan till förnyelse efter alla avslag på förslagen till förnyelse i valproceduren?

Jag har i alla år sedan jag blev medlem i Socialdemokraterna saknat en verklig politisk diskussion i smått och stort, då fokus oftast koncentrerats på struktur, form och formalia. Jag pratar mer politik på jobbet än i de partiföreningar som jag är engagerad i. Något som varit helt klart från början i den diskussionen är att valet av Mona Sahlin till partiledare var en katastrof för förtroendet för det Socialdemokratiska partiet.

Har någon tappat förtroendet bland väljarna så räcker det inte med en Timeout. Ett tappat förtroende är ett tappat förtroende "punkt". Att det skulle bero på att Mona är en kvinna som många hävdat, är tyvärr en felaktig analys. Det finns många kvinnor inom partiet som åtnjuter ett större förtroende bland väljarna och som kunde blivit en vinnande partiledare i stället, partistyrelsens bristande insikt i behov av rannsakan blev vårt fall.

Problemet är nog snarare att våra väljargrupper inte känner igen sig i partiets verklighetsbeskrivningar. Morgan Johanssons valanalys pekade på många förslag som de "Rödgröna" presenterade i valrörelsen skulle slå direkt och mest mot våra egna väljare. Lena Sommestads insiktsfulla ideologiska analys ”Partiets tidlösa värderingar ryms i några rader av Palme” visar tydligt på några av de felaktigt ideologiska vägval partiet har gjort.

Vilken politik vill våra väljare ha och bristen på insikt om detta, visar att de framträdande partiföreträdarna inte vet hur verkligheten ser ut för de flesta av oss. För att återfå det förtroendet måste vi, som många av förtroenderådets insiktsfulla ombud, bland annat från områden där partiet gått fram i valet, vittnade om i debatten. Vi måste veta hur våra väljares verklighet ser ut och skapa en framtidspolitik som är förankrad i deras vardag.

Detta är de utmaningar som en framtida partiledare och partiorganisation måste ha förmåga att klara av. De senaste decenniernas nyliberala ekonomiska politik är inte en trovärdig socialdemokratisk politik. Vi kan inte gå i den fällan, att tävla med borgerligheten med deras politik, vi måste ha en egen politik. En politik som är framsynt och skapar framtidstro en politik som är ett tydligt alternativ till den borgerliga politiken. En politik med en tydlig ideologi som man vill välja för att den är den bästa för hela Sveriges folk.