När jag växte upp på sextiotalet så var framtidstron i världen och Sverige enorm. Vi kunde bli vad vi ville och göra nästan vad som helst - vi kunde åka till månen och tillbaka om vi så bara bara ville och bestämde oss för det!
Min framtidsvision var tydlig när jag var barn - vi skulle kunna automatisera det mesta av den industriella tillverkningen med robotar och liknade, medborgarna skulle kunna förkovra sig med vad de var intresserade av, musik, kultur, vetenskap och forskning.
De som föredrog att arbeta med och skapa sådant som intresserade dem skulle kunna göra det. Tågresor skulle vara vara gratis för dem som föredrog att resa och knyta kontakter med andra.Alla som ville, skulle ha någonstans att bo och de som ville bo tillsammans med andra skulle kunna göra det.
Mänskligheten skulle ju utvecklas och gå framåt i välfärd, kunskap och välmående. Paradiset finns redan här på jorden varför vänta på ett annat liv, någon annan gång när det finns inom räckhåll redan nu?
Vad hände?
Vi i mänskligheten blev - jag, vi och dom andra.
Det gemensamma, blev en börda för några, som menade att våran gemensamma samlade kunskap tillhörde i framtiden inte alla, utan var och en som kunde hade rätt att hemlighålla den för sina egna framtida vinster. Den samlade gemensamma välfärden, tillhör inte alla - bara de som förtjänat den.
En ny gammaltestamentlig religiositet, ihopblandad med nytolkningar om karma genomsyrar det postmoderna samhället i ett egoistiskt nytänkande, vilket lett till synen på att det är, individers egna synder, lathet och oförmågor som gör att de inte förtjänar att stödjas av en gemensam välfärd.
- Varför ska jag som är skötsam betala för alla lata jävlar som inte vill göra rätt för sig och jobba, istället för att leva på bidrag från oss andra som betalar sååå mycket iskatt och avgifter.
- Att jag har rätt till att göra vad jag vill med mina välförtjänta pengar är väl min ensak, om jag vill ha tre tiomiljoners hus i olika värdsdelar, lyxbåtar och lägenheter samt mer pengar en vad jag kan spendera under min livstid, så är väl det min rätt, det är ju jag som gjort mig förtjänt av min rikedom eller....
Det är just det - vad är det för typ av rättvisa som ett sådant tänkande baseras på?
Hur kan det vara möjligt, det är ju inte så att det handlar om genier och som i sin genialitet inte lyckats värja sig från att alla pengar hela tiden regnar över dem.
Att kunna ta patent på gammalt och även för den delen nytt levade DNA för att hindra andra från att använda visst utsäde, eller att inte göra välbehövlig medicin mot stora folkdödande sjukdomar, för att vinsten blir för låg. Kunskap som ursprungligen stammar ur grundforskning som vi gemensamt bekostat.
Vad vill vi av framtiden, skall vi bygga zoner för rika som högbevakas mot fattiga med vilka medel som helst. Ett samhälle som genom de små stegens tyranni blir en olidlig värld att leva i.
