Alliansen uttalar allt oftare hur de vill satsa på "välfärdens kärna" detta är egentligen bara ytterligare en eufemism för deras snabba avskaffande av den svenska välfärdsmodellen. Att först börja med att dra ned alla resurser till en samlad arbetsmiljöforskning genom att lägga ned Arbetslivsinstitutet och ta bort de riktade forskningsanslagen för arbetsmiljöforskningen genom att skingra den ut till övriga högskolor och universitet.Väl där måste de även konkurera om forskningsanslag inom alla övriga forskningsområden. Forskningsanslag som i allt för många fall är sponsrade av privata företag. Några öronmärkta forskningsanslag för arbetsmiljöforskning finns heller inte längre.
Intresset från arbetsgivarnas organisation Svenskt Näringsliv gällande investeringar i förbättring av arbetsmiljön på deras företag är också mycket begränsat och att genom forskning kunna bevisa att arbetsmiljön på olika sätt är skadlig och måste förändras, ligger inte i deras intresse. Det är lönsammare för dem med en lagom hög arbetslöshet, där arbetstagare som slitits ut, kan bytas mot nya friska arbetstagare, så att de som blivit utslitna kan sparkas ut till en tillvaro utan skyddsnät.
Följden har blivit att vår svenska samlade kunskap om arbetslivets risker har skingrats och därigenom blivit svårare att spåra. Att sedan Arbetsmiljöverkets budget minskats med över 200 miljoner under mandatperioden, vilket i sin tur har fått som följd att allt färre inspektioner har utförts ca: 10 000 färre / år på våra arbetsplatser. Under samma tid har även antalet arbetsmiljöinspektörer minskats från 391 till 281, en minskning med 109 inspektörer, totalt har dessutom antalet anställda på Arbetsmiljöverket minskats med 31 %.
Att sedan anmälningarna av arbetsskador och arbetssjukdomar minskat med 13 000. Samtidigt som bedömningen av arbetsförmåga i sjukförsäkringen har förändrats fundamentalt, har det också har blivit svårare att bevisa att arbetsskador och arbetssjukdomar uppstår på arbetet, eftersom ingen organiserad forskning om detta pågår.
Det är snarare så att allt fler misstror att bedömningarna kommer bli rättssäkra och att det därför inte är någon idé att anmäla dessa, då de ändå inte kommer att bedömas på medicinska grunder.
Att anmäla arbetsskador och arbetssjukdomar när risken att arbetsgivarna vill göra sig av med någon som har arbetsskador eller arbetssjukdomar har ökat, sedan alliansen ändrade på lagen så att möjligheten till att säga upp anställda som inte klarar arbetsuppgifterna nu mera finns, ökar inte benägenheten till fler anmälningar. Är det verkligen någon som på fullt allvar, tror att arbetsmiljön har förbättrats så, under en treårsperiod, att så många färre har drabbas av arbetsskador och arbetssjukdomar.
Försämringarna i socialförsäkringarna har inte begränsats till att bara allt färre är berättigade till att få ersätting av dem. De som enligt de nya bedömningsreglerna ändå har rätt till ersättning, får nu en allt sämre ersättning under en betydligt kortare och begränsad period.Det finns också exempel på att till och med döende personer förlorat sin rätt till sjukpenning och tvingats tillbaka till sitt arbete sin sista tid i livet. Även sjukpensionärer med avsevärd nedsatt arbetsförmåga ombedöms till att ha eventuellt någon arbetsförmåga och tvingas sedan ut i arbetslöshet utan att ha rätt till a-kassa och tvingas därför söka socialbidrag, eftersom arbetsgivarna inte vill anställa arbetslösa med nedsatt arbetsförmåga.
Välfärdens kärna är inte något annat än ett beställningsjobb från Svensk Närningsliv och de kapitalstarkaste grupperna i de svenska samhället, de som har mer välfärd än de kan använda under hela sin livstid. De unnar inte ens oss andra att skapa en gemensam välfärd åt oss, de skyr inga kostnader då det handlar om att stödja de som fördelar rikedom till de välbeställda och armmod till övriga.
(källa: statistik och Slic-report Sweden från Arbetsmiljöverket)
