söndag 21 mars 2010

Provocerande nollbudsavtal för strategi mot stridsåtgärder?

Med teknikarbetsgivarna i spetsen har Svenskt Näringsliv i många år drivit frågan om sifferlösa avtal.
D v s först förhandlar de om fredsplikt, sedan om lön och andra frågor - utan möjlighet till konfliktvapen. Löner och övrigt vill de dessutom att det skall förhandlas lokalt – utan förhandlingsläge för facket.

Enligt MBL så har arbetsgivarna ingen skyldighet att komma överens, bara skyldighet att förhandla, vilket gör att de kan köra över oss ”om de förhandlar”. I några branscher har de lyckats med sina ”sifferlösa avtal”, bl.a. inom offentlig sektor, löneökningen där har inte kommit i närheten av t.ex. industrins löneökningar.

Nu när våra fackliga förhandlare inom industrisektorn har lämnat lönekrav på 2,6 % under en avtalsperiod på 12 månader, arbetsgivarna har lämnat ett ”nollbud”, om de fick bestämma så skulle de nog helst vilja sänka lönerna så deras ”nollbud”, tycker de är generöst.

Då har de ”opartiska ordförandena” (avtalsmedlarna), först föreslagit 2,4 % under 18 månader, vilket motsvarar ca hälften av fackets krav. Mitt emellan 0 % och 2,6 %, budet avvisades av båda parter. Nästa bud från medlarna var på 0,7 % under 12 månader - vilket motsvarar ungefär hälften av det tidigare budet och motsvarar en fjärdedel av fackets utgångsbud.

Detta kunde arbetsgivarna tänka sig att acceptera, tacka f_n för det. Det skulle ha gett för en medelinkomst på 22 000 kr/mån, ca 1 kr/tim – 8 kr/dag – 174 kr/mån, i löneökning före skatt! Det räcker inte ens till 20 % av hyreshöjningen i år! De ”opartiska ordförandena” verkar inte vara speciellt ”neutrala” i sin budgivning.

Är man konspiratoriskt lagd kan man befara att detta är en del av en strategisk plan av Svenskt Näringsliv - att provocera till omfattande stridsåtgärder från facken, för att sedan säga att stridsåtgärderna är ansvarslösa, oproportionerliga och samhällsfarliga. För att sedan direkt springa till Regeringen med sådana argument för inskränkningar i konflikträtten.

Där är Laval-lagen ytterligare en strategisk testballong med avsändare från Svenskt Näringsliv, vilka dessutom gav ekonomiskt stöd för juridisk hjälp åt företaget som varken var organiserat eller hade avtal.

Vill verkligen arbetsgivarföreningarna att oseriösa företag skall konkurrera med deras egna medlemsföretag genom åsidosättande av lagar och avtal som medlemsföretagen måste följa – i så fall, hur tänker man då?

Vill man verkligen uppnå ett lag- och avtalslöst marknadstillstånd för företagen att verka på, i konkurrens med bolag styrda av knarkkarteller eller andra stora och små gangsterorganisationer? Varför då inte prova att flytta några företag till den Colombianska eller Ryska marknaden först – för att testa - innan ni bestämmer er.

Kollektivavtalen verkar som en garant för en seriös och sund arbetsmarknad med effektiva företag som klarar granskning och utvecklas under neutral konkurrens. Klarar företagen inte detta, så hjälper det inte med att dumpa löner eller försämra arbetsmiljön för att ge fortsatt utdelning till ägarna – företaget att dömt att gå under snarare förr än senare.

Rimliga avtal där företagens ekonomiska utrymme fördelas på dem som skapat det, är bra inte bara för företagen och de anställda, utan även för välfärden och samhällsutvecklingen.

Kom till förhandlingsbordet med seriösa bud – för stridsviljan är mycket god på min arbetsplats!

Raymond Staedel